I dag fick jag lite så där extra saknad efter er mina vänner. Att leva tillsammans dygnet runt i 43 dagar och sedan bara POFF..tillbaka till verkligheten. Alla skiljs åt och går till sina vanliga liv. Vi alla utom Emilia bor ju i samma stad iaf, men det är ju ändå inte på samma sätt. Jag saknar våra balkonghäng, jag saknar när vi fick tvingade varandra upp från sängen varje morgon, jag saknar våra skratt vi hade till alla tokbilder från en vild natt, jag saknar våra seveneleven-besök, jag saknar när vi snodde toapapper från varandra, jag saknar våra sambuca-shotar tillsammans, jag saknar våra latdagar vid poolen, jag saknar våra alltidisistaminutenspring till något viktigt, jag saknar att vi ibland hade 3 rum att däcka i...men tröck in oss i typ ett, jag saknar när vi skrek i havet av alla "stick", jag saknar vår vän Imanuel - vakten på hotellet AP-Inn - "INTE HOPPA", jag saknar våra attacksnack, jag saknar våra moppeturer i natten, jag saknar våra svettattacker på stranden, jag saknar "cooome ooon..why nooot?"...jag saknar allt, precis allt! Tack för en oförglömlig resa!