Mycketgod morgon alla! Sitter här samtidigt som jag steker plättar till lunchsaten idag. Mmm, mina arbetskamrater blir alltid så sygna när jag sitter och äter mina plättar med extra sylt, medans dom andra knaprar fågelmat. Chefen kan inte ens bjuda på ett kakpaket till kafferasten eftersom hon då får svårt att själv säga emot. Vad hände förrsesten med den där tårtan vi skulle få efter sommaren? Jaja, är på hugget idag iaf, så det ska bli kul att jobba!!

Trodde jag skulle få vara ledig i 2 hela dagar nu, men icke. Upp imån igen. Jag har förresten bytt jobb, jobbar som lagerarbetare nu. Eller nej, där ljög jag. Jobbar fortfarande i skobutiken, men på senaste tiden har jag mest knallat runt på lagret och fixat och donat. Höstskorna spyr in just nu. Pallar efter pallar. Så himla mkt att göra. Trivs på lagret. Nog för att det tar på krafterna, men där ute bland kunderna kan det ofta ta fruktasvärt på psyket...(gnälliga kunder, ni vet) och det är fan värre. Så jag trivs faktiskt rätt bra där bakom skynket just nu.

Det kom en en karl idag som köpte ett par skor av mig innan stängning. Jag var helt slut i bollen och han med verkade det som:

Karln: Sen hade jag behövt sån där till skon...
Jag: skokräm?
Karln: Nej.
Jag: skoborste?
Karln: Nej, sån där till skon...nu fick jag hjärnsläpp.
Jag: Du menar inte sån här?
Karln: Ja, en sån ja..vad dom nu kallas.
Jag: Dom kallas sko...sko...nu fick jag också hjärnsläpp...skoskaft!!
Karln: skoskaft?
Jag: aaa!
Karln: nee?
Jag: skohorn!
Karln: Jaaa, haha, skohorn ja.

Gick i lite butiker efter jobbet. Helt plötsligt mitt inne i en butik så började allt snurra, hjärnan började trycka och golvet blev alldeles mjukt. Sjukt äckligt. Fick panik och småsprang till tunnelbanan där jag satte mig ner. Kul det skulle va och tuppa av mitt i allt. Nä! Riktigt obehagligt när sånt där händer, ingen kontroll alls. Jaja, trycket är borta nu iaf.

Idag har jag ingen lust att jobba faktiskt. Det är ju svinfint väder ute ju!! Ska iaf inviga mina nya jeans. Får se vad 60+:arna säger denna gång då. "Men, men vad tajt om stjärten du är idag då" (smäll på skinkan). Detta hände sist jag hade nya iaf. Ja, de är allt bra finurliga dessa damer ibland. Nu måste jag dra i mig en lite frukost.

Går inge bra med mitt bloggade just nu, massor att göra och tiden räcker inte till. Har jobbat över en massa nu den senaste tiden och mer blir det. Väldigt bra egentligen för då får jag lite extra stålar till semestern. Idag skulle jag egentligen bara vara med på ett möte på morgonen, fast det blev att jobba hela dagen istället eftersom en kollega bröt ihop efter mötet (dock inget med mötet att göra). Jaja, sanningens ögonblick nu...måste se!

Är ju som sagt väldigt glad över att Sanna stannar en dag till här i Sthlm. Är ju ledig hela dagen också, så det passar ju perfekt. Ja, men vad tror ni händer? Jo, chefen ringer och frågar om jag kan jobba idag eftersom arbetskamraten (hon som jag nämnt tidigare) som egentligen skulle jobba inte kunde. Orsak: fettigt hår. Nu fattar ni kanske ännu mer att hon inte har alla muttrar skruvade? Hur som helst så tackade jag nej. Får lite dåligt samvete för att jag ej ställer upp, men och andra sidan hade jag ju fått ännu grovare ångest om jag hade gått och jobbat och sagt nej till Sanna istället. Nej, sånt här är bara så knivigt och TYPISKT.

Jag börjat lugna ner mig lite nu, men för en timme sedan var jag på riktigt dåligt humör. Det handlar om jobbet. Hur jävla mkt skit i ansiktet ska man behöva smörjas in med egentligen? Är riktigt less på att bli behandlad på ett visst sätt bara för att jag är ung och ny på ett jobb. Jag har jobbat med 50-60+:are förut och aldrig haft några problem, men nu är det annat. NU handlar det inte om alla mina arbetskamrater utan om en arbetskamrat. Hon har riktigt svårt för mig den bröttan. Stackars hon säger då jag isåfall. För mig behandlar man inte på vilket sätt som helst. Man säger heller inte "men lilla hjärtat, så där kan du väl inte göra? " "Välkommen hem från lapphelvetet, inte fryst fast?" "men lilla gumman, lyssna nu på mig...). Är inte jag värd att behandlas med samma respekt som alla andra? Nä, för jag är ung och ny. Jag är ju "lilla hjärtat". Ska hon säga som ta mig fan inte ens vet hur man låser ytterdörren fast hon jobbat på samma ställe sen jag föddes. Idag bröt iaf helvetet ut. Idag fick hon smörjas in i sin egen skit.

Hon skall minsann prata med chefen om det här som hänt också (hörde när hon skvallrade till kollegan). Oooh, säger jag bara. Låt kriget starta föfan!

Igår fick jag hoppa in och jobba extra på Drottninggatan. Likadan butik som jag annars jobbar i, så det var ingen större konst. Det enda som var nytt var ju bara miljön och personalen. Känns som att jag cirkulerar runt lite hur som helst nu för tiden. Min chef tipsade mig nämligen om att maila alla (ok inta alla då, men 5st iaf) butikschefer och säga att jag kunde ställa upp och jobba extra då och då. Igår hade jag missade samtal från 3 olika butiker. Det gick tydligen hem de här med att maila. Idag fick jag däremot jobba i min "hemma" butik. Borta bra men hemma bäst.

VA? ropade jag högt för mig själv nyss. Kollade vad jag får för lön imån och det var då inte den jag hade räknat med. Inte några hundringar extra heller, utan mer. Jag brukar alltid räkna ut själv i förväg vad jag ska få och jag brukar alltid pricka rätt på kronan. Nåt måste blivit fel. Nu är ju frågan, ska jag försöka reda ut detta med min chef, eller ska jag köra en vissel ända tills jag blir påkommen? Jag röstar på det sistnämda, man är ju inte trög i onödan.

Jobbade ett bäbispass idag, närmare bestämt 3h. Fick även besök av Saltis-Fabbe. Han var på jobbärenden och svängde förbi med sin ryskaposten kärra för att säga hej. Imån måste jag upp tidigt för att dra på ett möte, sen blir det att möta upp Sandra som kommer med morgonflyget. Gött.

Seg dag, var på herravdelningen hela dagen dessutom. Herrskor är tråkigt att sälja. Fast herrar själva är rätt lätta att ha och göra med. När dom väl kommer in i skobutiken, så går dom oftast inte ut utan ett par nya skor heller. Fort går det också att göra affärer. På damernas är det lite mer krussidull. Dom tittar och prövar, men köper sällan. Och om dom köper så tar det ungefär en timme innan skoköpet väl är gjort. Inget fel med det, då har man ju bara mer att göra på jobbet. Ska inte dra alla över en kam heller, men oftast så är det såhär.