Koh chang

Även fast man har semester så är det fan full rulle hela tiden. Fast jag gillar det! Just nu befinner vi oss på Koh Chang. Vi kom hit i söndags. Flög till Bangkok först. Sen tog vi inrikesplanet med Bangkokair till Trat. Aldrig flygit med det flygbolaget förut. Men jävlar vad litet plan!? Jag trillade av pinnen när vi skulle gå på. Helt klent och barnsligt. Vet inte riktigt heller hur jag och Lizette bokat vår biljett heller. Vi hade tydligen tagit något speciellt. Så vi fick gå på först av alla på planet, vi fick först mat av alla och när vi skulle av planet hade vi varsinn karl bredvid oss som höll paraply över oss när vi skulle in till den lilla flygplatsen i Trat. Vi fattade +-0. Vi kände oss som värsta primadonnorna iaf, hah. Hoff!


Ja, just ja. Som sagt så drog ju vi från Koh Lanta en dag tidigare för att hinna stanna i Ao nang en natt till. Vi funderade först på vad fan vi höll på med egentligen. Men det var så jävla värt det. Vi hade ju sagt till alla där att vi inte skulle komma tillbaka dit under denna resa. Så vi gick först till 60-tals baren som vår vän Tai har. Lite kul att se hans reaktion när vi helt plötsligt stog där igen. Hah! Efter några öl där drog vi vidare till våra andra vänner på Chang bar för att överraska dom och där blev det likadant!. Fyfan vad kul vi hade! När deras barer stängde så drog vi som vanligt allihopa till Luna bar och förtsatte festen. Att vi skulle flyga tidigt dagen efter och dessutom med två flyg gjorde inget. Klockan 5 var vi i säng ändå och det var så värt! Tack för denna tid!


Koh chang är bra! Första gången jag är här och jag gillar detta stalle mer och mer for varje dag som gar!. Vi bor på White sand beach och har vårat hotell mitt i smeten. Har redan hunnit lära känna lite folk här med som vi hängt med de senaste två dagarna. Igår drog vi bl.a till lonely beach som ligger ca 2mil härifrån. Hah, han som körde taxin var helt totalt galen. Vägarna här är verkligen inte släta och fina så vi flög som dårar i taxin. Alla fick ligga på golvet för att slippa dö. Men kul hade vi då allt. Kom hem kl halv 7 pa morgonen. Rekord! hah! Hmm!
 

Tusen grejer att beratta! Men skriver mer iman! Fullmane ikvall, sa nu blir det rajtan tajtan!!



Varat pluttiga plan vi flog med!


Jag och Tai pa Luna bar. Typ varldens roligaste kille! Hah, inge fanta i den burken iaf! Traffade honom forsta gangen forra aret pa samma stalle.


Nagra vi hangde med forsta kvallen vi kom till Koh Chang!


Varan lugna taxifard!


Koh Lanta

Nu har vi varit i Ao nang 7 nätter, Phi Phi 3 nätter och just nu är vi på Koh Lanta. Här på Lanta har vi verkligen bara tagit det lugnt. Tagit igen många timmar sömn och njutit i havet och poolen. Det behövdes verkligen. Finns som inte så mycket annat att göra här. Detta är ju som sagt barnfamiljernas paradisställe. Vårat hotell vi bor på är sjukt billigt, men även sjukt bra. Personalen här bryr sig verkligen om sina gäster och det märks. Aldrig haft bättre service på andra hotell jag bott på. Bra bra!


Vi har bokat hotell här i 3 nätter. Men, ändrade planer!! Vi fick ett ryck nånstans ifrån och bokade en båt till Ao nang idag som tar oss dit redan imån förmiddag. Alltså skippar vi att bo den sista natten här som är betald och tar in på ett annat i Ao nang imån istället. Där sover vi en natt sen tar vi flyget till Koh Chang. Känns mycket bra! Tycker dock synd om dom som jobbar här. Dom tror väl att vi kräks av att bo här och att vi måste fly fortare än fan, men så är det ju verkligen inte. Vi känner bara att vi inte har fått nog av Ao nang riktigt..eller nåt, hah! Sen så är det ju mycket smidigare att ta sig till Krabi flygplats från Ao nang också. Så detta beslut blir helt enklet suveränt på alla sätt.





Phi Phi som i Party!

Nu är vi på Koh Lanta. Vääldigt lugnt! Stället känns lite som Khao lak. Vi bor på ett jättemysigt hotell precis bredvid havet iaf. Tog en tuktuk till Saladan där man kan shoppa och äta igår. Mer om Koh Lanta senare!

Igår var den storfest på Phi Phi på stranden. All musik stänger 1 varje natt så efter det sitter man bara på kuddar på stranden och umgås till gryningen, men igår kväll dunkade musiken på till klockan 4. KUL! Hela stranden är proppad med barer, dansgov och FOLK! Helt sjukt. Träffat massor med olika folk! Vi kom hem strax innan 5. Upp 8 dagen efter för att ta båten till Koh Lanta. KUL! Hah, nja, men allt går bara man vill.

Fan vad mycket kackellackor det finns här, inte sett en enda innan jag kom hit. Första mosde Lizette, fyyyyyfan. Vi hade förresten en ödla på rummet på hotellet i Ao nang. Dom är ju söta och ofarliga, men man vill ju helst kunna slappna av när man sover utan att den trippar runt på en. Så vi gick till vakten och frågade om han kunde ta ut den. Hah, han fick kämpa som en dåre där inne. Möblerade om och sprang efter ödlan med fjärrkontrollen. Tog närmare en kvart inne han fick fast den. Helt svettig efteråt. Hah!







THE BEACH

Det är lite kul det här. Verkligen alla här i Thailand mest thailändare tror att jag är 17. Just 17 säger alla också. Ingen tror att jag och Lizette är syskon och alla tror att jag är lillasystern. Dessutom tror många att vi är ett lesbiskt kärlekspar. Flera som skrikit och frågat när vi ska gifta oss. Hah!Vi har börjat smälta in här på Phi Phi nu. Man vänjer sig ganska fort. Vi dansade i folkhavet igår. Gick in lite småsvettig kom ut ur högen heeelt dränkt. De bara öste ner svett från pannan och ner över hela ansiktet. Håret fick jag vrida av. Sjukt! Det går som inte att beskriva i ord hur varmt det egentligen är här. Men som sagt man vänjer sig fort med det mesta.

Idag åkte vi äntligen till The beach! Åå, vad jag var glad när jag äntligen fick ligga på den stranden som jag velat sen jag såg filmen för första gången. Mäktigt enligt mig. Såg stranden förra året också, men då åkte vi med en svinstor båt så vi fick bara kolla en snutt på håll. Gud vad besviken jag blev då. Men NU! Nu fick jag allt ligga i flera timmar och njuta. Så glaaa! När vi väl skulle hem med båten från standen så var det ej så kul längre. Svinstora vågor på havet så jag trodde fan aldrig vi skulle komma fram. Båten stod fan på högkant hela jävla tiden. Vi i båten bara skrek och rullade runt. Spyat satt i halsen hela vägen. Han som körde hade då inte det lätt. Snurrade runt som en jojjo för att försöka ta sig fram på bästa sätt! Usch! Aja, nog om det!

Nu ska vi ta och packa ihop här i våran lilla bungalow och sen ska vi dra ner till stranden och dansa en sista gång på ön. För imån drar vi vidare till Koh lanta. Jepp, det blir ingen Ao nang igen. För tjorvigt helt enkelt. Trist med sant. Äh, Koh lanta är nog bra. Vi behöver nog även lite lugn och ro nu känner vi!



Utanför våran Bungalow här på Phi Phi


Våran pool


THE BEACH!!!! Bäst!!


Ett glädjeskutt på det!


...och så en till!!


Tok och galenskaper i Thailand!!

Ett tag sen jag uppdaterade nu, MYCKET som hänt! Tok och galenskaper rakt igenom. Jag kan säga såhär: Så mycket som jag varit med om på bara de 7 dagar vi varit i Ao nang har jag nog aldrig fått uppleva under hela mitt liv. Jag älskar Thailand! Det är helt galet det här, helvete vad vi haft kul!! Jag har nog aldrig skrattat och svamlat såhär mycket någonsin. Våran hotellvakt måste TÄNKT. Varje morgon kl 5 också. Samma visa varje gång. Hah!


De senaste 4:a dagarna i Ao nang har vi badat och solat på olika öar och på kvällen har vi dragit till Chang bar och skålat, dansat och sjungit med våra vänner som jobbar där. Efter att stället stängt så har vi alla från Chang bar dragit vidare till Luna (discotek) som stänger på morgonen. Varje jäkla kväll! Vi har dansat oss totalt blöta! Varje natt såg mitt hår ut som att jag precis doppat skallen i en hink. Heeett!! Men så ska det vara. Jag kommer leva länge på dessa dagar. Att jag kommer!!


Så mycket olika männsikor vi träffat också. Folk från Danmark, Finland Storbritanien, Belgien, Austrailen, Usa, Mexiko och svenskar såklart. Alla är så öppna och trevliga!


Igår lämnade vi Ao nang, Fyfan vad vi inte ville det. Trist att säga hejdå till alla man hängt med så mycket. Nu är vi på Phi Phi. Sjukt mycket folk. Partyö om nått!! Miljoner ungdomar med buckets. Gatorna är trånga och cycklister som mosar en när man försöker ta sig fram. Smågator överallt. Man hittar ju ingenstans utan kartan upptryckt i nyllet. Här stannar vi i 3 dagar. Tur det!! Skulle inte klara av mer. Vi blir ju knäpp på allt folk. Nä, men så farligt är det väl inte. Vi är väl bara lite bittra nu eftersom vi lämnat Ao nang som vi tycker är 1000 gånger bättre. Snyft! Igår träffade vi iaf på två från Mexico som vi hängde med nere vid stranden där det var party som fan. Där kryllade det av jävligt överförfriskade männsikor som gned mot varandra och hoppade eldhopprep. Vi fick då se ett och annat. De från Mexico drog till Ao nang idag. Vi bestämde igår att vi skulle ta samma båt som de och åka tillbaka till Ao nang, men vi ändrade oss idag så när de kom till våran pool som vi bestämt redo att dra så fick vi helt enkelt säga hejdå till dom också. Aja! Fan att vi bokat alla resor och flyg i förväg. Om 2 dar drar vi till Koh Lanta. Vi har funderat på att skippa det helt och vara i Ao nang istället. Inget bestämt, men det hade varit gött!! Man lever bara en gång!



Solnedgång - Ao nang


Sjukt god


Railey beach, den sämsta av de öarna vi var på


DJ Be - vår vän på Chang bar


hah, noo noo


Le - En av våra andra vänner på Chang


Dans som fan på Luna


...hela natten lång!!


Nästa dag på Chang bar


Skålade med dessa karlar som var från Colorado


Beachparty på Phi Phi!


Vår vän Pablo från Mexico


Vi gick vilse bland alla smågator på Phi Phi. Kartan var ett måste. Inte ens hotellet hittade vi



Poda & SONGKRAN!

Idag drog med en båt till ön Poda. Kristallklart vatten! Smockat med Thailändare som ville snorkla. Vi tänkte först gå över till andra sidan ön som är ännu finare och och mycket lugnare, men det var så högt vatten så det gick tyvärr inte. Iaf, när jag och Lizette låg i vattnet bland alla andra så såg vi en Thai som pekade på vattnet. Vi drog upp ur vattnet fort och undrade vad som var på tok. Och tok var det! I vattnet låg nämligen en fet jävla brännmanet. Fyfan! På nån sekund var alla uppe på stranden. Obehagligt. Tur att vattnet är så himla klart så man ser vart fan man ligger och flyter!





Nu om Songkran!! De började redan lite smått kvällen innan när vi satt på våran bar. Personalen gick runt med vattenpistoler med sprit i så det var bara att gapa stort. Fick även en fet ishink över mig innan vi drog därifrån. CHOCK! Hah! De ville sen att vi skulle komma och stå vid dom vid gatan dagen efter och det skakade vi hand på.

Andra gången jag firar Songkran och första för Lizette. Fan vad kul vi hade!! Hela Ao nang var med i vattenkriget. Inte en själ som var torr. Sån stämning, går inte att beskriva i ord helt enkelt. Värsta är det ju när ett gäng omringar en och häller ishink efter ishink och man är totalt fast. Då hjälper det inte att skrika på sin mor kan jag lova. Men man hämnas och det är det som är det roliga. Dock fick vi efter oss två yngre indier som vägrade inse att vi ej ville gå med dom. Inte ens när man satt och åt sin mat fick man vara ifred. Ett öga bakom pelaren hela jävla middagen. Hoff! När vi sedan gick med våran vän från baren så insåg det iaf tillslut. Hah, nötter!


Här är lite bilder från dagen (har även filmat, men det tar vi sen):








Hej från Thai!

Hallå där borta i kylan! Vi lever! Trodde dock inte det idag när klockan ringde kl 8 på morgonen. Vi gick nämligen inte och la oss förrän kl 5. Inge bakis, men TRÖTT! Songkran! Det var galet, helt jäkla galet. Jag har blåmärken och rivsår på armrana. Men ska det vara så ska det. Vi hade så kul! Ska berätta mer om det i nästa inlägg.


Aja, nu har jag och syrran hittat våran bar här i Ao nang. Trevlig bar! Chang bar verkar ju vara begraven så i måndags drog vi ut och letade något nytt. Efter vägen så kastade iaf en thaikarl in oss på hans bar. Lite senare på kvällen så visade det sig att han är kompis med bröderna som hade chang bar. De bröder som jag festade med några kvällar här i Ao nang förra året. De kom senare in på baren vi satt. Trodde aldrig dom skulle känna igen mig, men det gjorde dom ta mig fan utan att jag sa nåt innan. Lite kul att se deras min när jag satt där helt plötsligt igen. Hah!


Igår kväll blev det som lite fest. Vi drog till baren och drack öl och umgicks. När vi blev bjudna på tequila av ett par svenskar, då satte som festen igång på riktigt. Satt där hela natten lång och det gjorde vi rätt i, för fan vad KUL vi hade! Vi fick även sällskap av ett gäng från London som bjöd oss på buckets. Pratglada galningar! Alltid kul att umgås med folk från andra värlsdsdelar. Vid 3 när baren stängde drog vi vidare till stranden där vi sög i oss resten av hinken med sprit. Träffade även där på ett gäng från Belgien som vi sällskapade med. Aja, 5 på morgonen var det iaf dags att gå hem tyckte vi. Med tanke på hur mkt vi egentligen hade druckit så hade man kunnat tro att vi hade en riktig Kirunafylla, men nej. Snarare Östermalmsfylla. Sjukt kul iaf!


Nu har jag som lite bråttom. Det är tydligen något speciellt i baren ikväll. Så det ville att vi skulle komma dit redan vid 8. NU är klockan föör mycket redan! Fest idag igen alltså! Men ska man leva så ska man som sagt!


Lite poolhäng igår innan Songkran


En ljummen pool


Då var det dags!


Lizette var i stämning


Efterskiva vid stranden


Londonkarln och vi hade kul i gryningen


Jag lånade en vakts hatt kl 5 på morgonen! Tappade dock greppet om den så den rullade ner för en backe i grus. F´låt!


Andra dagen i Thailand!

Äntligen i värmen! Flygresan gick fint. Flög 5h sen tog vi en bensträckare i Doha på 2h sen en flygresa till på 5h. När vi kom fram till Bangkok klockan 8 på morgonen gick det dock trögt. Fick sitta och stirra i 6h innan vårat inrikesflyg till Ao nang gick. Då var man DÖD, men samtidigt kunde man ändå inte gnälla eftersom man visste vad som väntade. Kl 16 checkade vi iaf in på vårat hotell här i Ao nang. 5min senare låg vi i poolen på taket och njöt.


Igår var vi ut och kollade läget lite. Apan och ödlan och den söta hunden är kvar, men nu har dom även en elefant vid gatan som man får mata. Den står bara där rakt upp och ner mitt bland alla stånd. Stor som fan. Synd om den. Inkastarna till barerna är samma som förra gången jag var här. Kul och se dom! Man känner sig som hemma.


Imån blir det att fira Songkran!! Vattenkrig, mjöl och målarfärg. Folk har redan börjat lite smått med sina vattenpistoler. Man känner stämningen!! Åh, det ska bli så kul! Så imån tänkte vi bara ligga vid poolen en stund på morgon, sen blir det krig hela dagen och kvällen lång. Fyfan vad jag längtar!


Tack för alla fina kommentarer i förra inlägget. Även om det kom en tår när jag läste dom så värmer dom fint. Just nu mår jag bra. Thailand gör mig bekymmerfri. Jag känner dock ibland att bakslagen spökar runt hörnet, men dom når aldrig riktigt fram. Jag hoppas det håller i sig.

Bilder tagna idag när vi tog en båt till ön Phra nang. Så fiiin!


Att ta farväl...

5år och 10 månader. Det är en lång tid. Nästan 6år. Du och jag var bara 18år och 19år då, idag är vi 24år och 25år. Vi har hunnit gå från tonåringar till vuxna männsikor och utvecklats så otroligt mycket på dessa år tillsammans. Vi har sett varandra skratta, vi har sett varandra gråta. Vi har delat varandras drömmar, men vi vet också varandras rädslor. Vi har hjälpt varandra, skyddad varandra och byggt upp känslor för varandra som är dom starkaste och underbaraste känslorna som går att känna. Du tog mitt hjärta och min själ och ändrade mitt liv till det bästa.

Men.....

När känslorna börjar förvirra. När man börjar tveka. Man får känslor man inte vill känna, men känner. Man vet inte varför, man vill inte veta. Man vill förneka. Det är ju VI! Det har alltid varit VI. Varför? Man blir rädd, man vill försvinna, man vill inte behöva tänka! Men man tänker....och tänker.

Det är över nu. Jag är tom, mina tårar är slut. Jag skakar....

Vi tog ett gemensamt beslut på en veranda i skogen under solnedgången. Att ta steget ut är inte lätt, även fast jag redan innan hade sett slutet. Ett slut jag verkligen inte ville se, men såg tydligare och tydligare. Jag blev så rädd.


Att skiljas är att dö en smula. Jag har förlorat en stor del av det som var mig själv, och som tillhörde mig själv. Men inte bara det, jag förlorar också dig och mycket av det som tillhörde dig. Men, innerst inne vet både du och jag att detta var det bästa för oss. Men det kommer ta tid. Vi kommer försöka ta till oss olika flyktvägar för att komma ur det här fortare. Men vi kommer båda inse tillslut att det inte går. Obearbetad sorg och vrede ligger kvar i själen och skaver. Vi vill att det ska sluta att göra ont och börjar inse att vi måste gå till botten med våra känslor. Till botten, men sen bara upp och ännu mer upp.

Du var den enda för mig. Du kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta.

Farväl.

Min dag

I tordags var det min dag! ♥ Som jag även skrev på facebook: "Tackar så mycket alla! :D Vilken dag!! 25 hela år! Men ingen tår! Och än får jag visa leg i kassan. Faktiskt senaste idag! 1992? Nej 1985! Tackar!" Gjorde en tårta alldeles själv också. Första gången! Om den var så god vette fan (halva ligger kvar i kylen), men fin var den iaf!

 

Påsken är som i gång nu. Fast den firar jag på mitt jobb. 10h fredag, 13h lördag och imån 10h till. 3 röda dagar - 100% OB. Jag tror jag klarar mig. De senaste 2 dagarna har dock varit som ett skämt. Jag och min chef har knallar runt själv i butiken i 2 dagar nu. En kund varannan timme. Rätt skönt att slippa massa liv, men det var då lätt att somna. Imån efter jobbet drar iaf jag och karln till Jänken och firar lite påsk med min familj och släkt. Längtar grovt!


5 + 5 + 5 + 5 + 5

Året var 1985, platsen var Danderyds sjukhus. 1 maj var det tänkt, men knodden på 2390gram ville hellre ut en månad tidigare. Och så fick det bli! 1 april kl 01.04 kläcktes en knodd och knodden var jag! Hej livet! Heja!