Ett hus, en stämpel. "Jaha" tänker ni. "Och vad fan är det med de då??" Tänker ni sen. Ja, det får ni se mina kära bloggläsare. Något är på gång i denna lilla stad och något roligt dessutom. Jag återkommer med mer fakta om detta i ett senare inlägg.

Ja, men vad är det jag ser. Statistiken har varit riktigt onormal idag. Vad är det nu ni vill läsa om när ni är så många fler som har varit in idag och spanat än annars? Vad är det ni vill få svar på? Säg vad ni vill veta, jag berättar allt. Eller inte, eller kanske? Lite? Nämen ni, kul är det iaf. Jag blir riktigt glad faktiskt.

Fan, kan någon komma och spika upp min tavla som föll? Kurtan gillar inte golvet.

Idag är det ett år sedan jag flyttade in i min lya. Ett helt år, är det inte lite härligt vad tiden rullar utan att man ens hinner rulla in i den där jäkla rullningen? Tänk vad mycket som förändrats, tänk vad mycket andras liv har förändrats, tänk vad mycket mitt liv har förändrats på 1år. Är ett 1år en kort tid eller är 1år en lång tid? Vad är ett år om man jämför det med ett helt liv? Vad är vad?

Jag gillar min lya, trots alla "knackningar". Hah, jag måste bara berätta när jag skulle sova här en natt. Klockan var sent och det blåste ute. Fläkten tjöt som fan och jag fick krupp. Jag reste mig upp, men precis när jag ska nudda handtaget till dörren så kommer "knackningen". Fast denna gång en väldigt intensiv knackning som varar i flera sekunder i sträck. Där står jag naken som näcken helt stel och bara lyssnar. Under dessa sekunder hinner HELA min kropp domna bort och jag tappar känseln i både armar och ben. Mitt hjärta slår så hårt att jag nästan får blåmärken på huden. Vart kommer knackningarna ifrån och varför knackar det hela tiden? Jag får aldrig ett svar. Jag vet inte, men man vänjer väl sig väl med allt? Nu ska jag sova, mys.

Såja, 1 av 3 jobbhelger i rad är över. Jag, syster, Hanna, Siv och Annika hade personalfest i lördags. Kul som fan! Vi har som inte haft det förut, typ aldrig tror jag. Jag och Siv jobbade ju till 21.15 så alla samlades i Konsums fikarum innan vi begav oss vidare till Landströms där vi bokat bord. Vet inte hur många redbull jag och Siv drack under vårat 13h-pass. X antal burkar + X koppar kaffe. "Sätter du en ny burk på kylning? Nu har jag kokat en ny kanna kaffe!". Ja, sådär höll vi som på. Allt för att vara på topp till den kommade kvällen. Lite vin på det där satt ju om det SATT om man säger så, hah. Jo. Väl på Landströms beställde vi lite mat iaf. Räddningen!

Vi fick bord mitt i smeten på Landströms, en smekning från baren och en cm från 100 andra överförfriskade. Det var knök med folk, knöök. Konsumgänget på Larre, folk var inte blyga med att bjuda oss. Sivs kommentar dagen efter på jobbet: "Vart kom alla drinkar ifrån, vi hade ju ett 50-tal på vårat bord! Paraplyer överallt!".

Vid 1- tiden splittrades vårat gäng. Halva högen drog till Arran på 30++ och vi yngre på Ferrum. Vi dansade, jag fick en öl över mig. Min redan transparenta blus blev istället totalt transparent och mitt hår en kletig stripa, men nog kunde jag dansa ändå såklart. Vi bara forsatte helt enklet och KUL hade vi också.

Haha, jo en annan grej. En tjej kom fram titt som tätt på krogen. Helt bestämd: "Du ska vara med i idol, jag vet att du kan sjunga, det är det enda jag säger, sjung, lyssna på vad jag säger!" Helt blodig i tonen, hah. Jag fattade verkligen ingenting. Fattar inte än idag. För det första så sjunger jag aldrig, för det andra så skulle jag absolut inte göra det inför andra för det trejde så har jag ingen aning om vem denna tjej är och för det fjärde så kändes det här verkligen skumt.

Sådär! Då parkerade även jag mig i den korta, nästan obefintliga kön till en iPhone 4...

Den här lille lappen hittade jag i min cykelkorg idag - Är det dags?

I lördags vevade jag, Syster och Mina upp våra lock kl 8. Det var dags att rulla iväg en timme bort mot fjällen. Solen sken ändå tills vi hade ungefär 2 minuter kvar till målet. Vid målet var det nämligen total dimma. Vart fan är vägen?? Är det dags? Jaja, vi tänkte att en dimma kan väl inte va så jäkla svår att ta, en liten utmaning sådär. Så vi tog oss in i den helt enkelt.

Att ta sig ur var lite svårare. Vi knallade upp i det grå i en evighet. Vi såg ungefär ca 10m fram under hela våran vandring, så det var som inte så lätt!! Mötte flera på vägen, "Vänd, ni har också gått fel!". Men är det dags!! Vi knallade nog ca 3h utan resultat, ingen Trollsjö. Kanske var det att vi skippade stigen där mitt i allt. "Vi genar här i stället!" Hah, bra det gick då. Dimman gjorde ju så vi knappt visste om vi gick snett eller rakt förfan. Jag menar, så svårt kan det väl inte vara, jag har ju kommit fram till Trollsjön förr?? Aja, en vacker dag (dimmfri-dag) kanske det går lite bättre.

Vi kom till bilen iaf, trots allt. Vi rullade ungefär 2min, sen var himlen plötsligt blå. Så vi bestämde oss för att slå oss ner vid Silverfallet och mysa lite innan det var dags för hemfärd. Fin avslutning på en väldigt äventyrlig dag.

Jag och syrran gör oss i ordning för party på Phi Phi

Men ikväll blir det varken party eller Phi Phi för oss. Jag, syster & Mina ska nämligen upp tidigt imån för att dra till fjälls och vandra upp till Trollsjön. Hoppas, hoppas verkligen det blir fint väder så Trollsjön kan visa vad den verkligen går för. Flera år sen sist jag var där.

Nu - fredagsmys!

Bild tagen idag. Klarblå himmel och +24 (i solen iaf).

Skrev jag inte nyss att det snöade i Kiruna? Mjo, Kiruna är knas.

Mys i soffan framför 1:a säsongen av Tre kronor. Mälarbocken är rätt underhållande så jag drar över på säsong 2 rätt så snart.

Fredag redan imån!! Vad är det här? Jaja, jobbar hela helgen ändå så, men nog ska jag allt hinna med lite skoj mellan arbetspassen. Finfint. Fast krogen håller jag mig ifrån!! Det är dags! Hösten, har även den tryckt sig på i våran lilla stad...eller kanske vintern? Snöade ju för någon dag den. Jag brukar alltid få lite smått panik när sommaren är slut och mörkret drar över en, men just nu känns det faktsikt bara så jävla bra. Riktigt jävla bra faktsikt!