Jaja, jag tänkte berätta lite närmare om det där som jag nämnde tidigare. Alltså det där som jag skjutit upp i 5 år. För en vecka sedan tog jag mig äntligen i mål!! Hade dock en läkartid redan för ett år sedan, men läkaren fick avboka min tid p.g.a. personliga saker, så det blev inget mer än att jag tröck på det ännu ett år. Hade ytterligare en läkartid för en månad sedan, men då babblade jag för mkt, svettades för mycket och tiden han rulla ut. Hoff! Fick alltså boka en ny tid hos honom. Natten innan drömde jag mardrömmar och tänkte det värsta, men jag gick iaf dit själv utan någon i måndags. Jag ville inte att folk skulle se att jag behövde hålla hand med någon i väntrummet. KAN SJÄLV! I alla fall, förra måndagen var det dock inte lika farligt som gången innan. Det var ju då jag skulle få "domen", därför jag babblade ut tiden så pass att vi inte hann ta i tu med saken (det man inte vet mår man inte dåligt av?). MEN, efter att läkaren tjatat lite så gav jag mig. Sekunderna innan "domen" var långa. Sekunderna var år! Sedan sa han "men det här ser helt normalt ut, du behöver inte alls vara orolig". Alltså, den där kommentaren gjorde mig lyckligare än på länge! Klumpen inom mig bara maldes sönder fortare än f-an och försvann ur mig i samma sekund som han öppnade munnen. I 5 år har jag alltså gått och oroat mig över ett litet födelsemärke i svanken. Ett märke stor som en liten grön ärta. Festligare än så var det inte! Förra måndagen var jag alltså åter tillbaka till honom och tog bort den fast han egentligen inte tyckte att jag inte behövde, men jag sa att jag mådde psykiskt dåligt över att ha kvar den. Den väckte bara jobbiga minnen och jag orkar inte bli påmind om det lilla märket något mer "du borde kolla upp den där". "Du har väl kollar upp den där?" Hoff, nu slipper jag det där! Skööönt! Inte konstigt att det väckts massa knepiga demoner inom en. (Vet att folk vill väl, men ändå..tänker ju direkt det värsta). Nu känner jag mig ren och fräsch iaf! Men s-tan vad jag kände mig hjälplös under ingreppet, pappret på sängen blev helt blött, hah! Till och med sprutan blev jag rädd för och jag som själv är van att ge sprutor i mitt jobb!? Knepig det där. Men, mina vänner, nu är jag fläckfri, lite stel, men ärtfläcken är borta! ♥