Min arbetskamrat frågade om jag ville följa med ut idag. Men jag sa att jag inte hade någon lust. (för det har jag verkligen inte)Och nu har jag jag jätte dåligt samvete. Fan. Har svårt att säga nej, och då menar jag inte bara när det gäller fest. Men nu gjorde jag det, och då får jag sitta med dåligt samvete istället. BLÄ! Varför får jag dåligt samvete för allt? Kommer ihåg när jag var liten och mamma hade gjort i ordning lite mat som jag skulle ta med mej på min konståkningstävling. Jag tvingade i mig allt även fast jag inte ville ha. För jag klarade verkligen inte av att slänga något. För då hade jag tyckt synd om mamma som hade varit så snäll och kämpat ihop min lilla mat-säck. Det kunde t.ex. bara handla om ett litet äpple. Åt jag inte upp det, så fick jag svin dåligt samvete. Men sen när jag väl hade ätit upp det så tyckte jag så synd om skruttet istället. Vill inte slänga den i sopen. Ville inte att den skulle blir ensam. Ja, jag vet... jag ÄR knäpp!