Jag börjat lugna ner mig lite nu, men för en timme sedan var jag på riktigt dåligt humör. Det handlar om jobbet. Hur jävla mkt skit i ansiktet ska man behöva smörjas in med egentligen? Är riktigt less på att bli behandlad på ett visst sätt bara för att jag är ung och ny på ett jobb. Jag har jobbat med 50-60+:are förut och aldrig haft några problem, men nu är det annat. NU handlar det inte om alla mina arbetskamrater utan om en arbetskamrat. Hon har riktigt svårt för mig den bröttan. Stackars hon säger då jag isåfall. För mig behandlar man inte på vilket sätt som helst. Man säger heller inte "men lilla hjärtat, så där kan du väl inte göra? " "Välkommen hem från lapphelvetet, inte fryst fast?" "men lilla gumman, lyssna nu på mig...). Är inte jag värd att behandlas med samma respekt som alla andra? Nä, för jag är ung och ny. Jag är ju "lilla hjärtat". Ska hon säga som ta mig fan inte ens vet hur man låser ytterdörren fast hon jobbat på samma ställe sen jag föddes. Idag bröt iaf helvetet ut. Idag fick hon smörjas in i sin egen skit.

Hon skall minsann prata med chefen om det här som hänt också (hörde när hon skvallrade till kollegan). Oooh, säger jag bara. Låt kriget starta föfan!