Mitt sug för Sthlm blev lite väl, så jag tog en impulsresa dit i några dagar i slutet på juli. Träffade vänner och släkt, far var tyvärr på resande fot just då, så honom hann jag aldrig träffa denna gång. Men far, jag kommer ner snart igen! (Vet ju att du lärt dig hur man följer min blogg nu). Iaf, hade riktigt fina dagar där nere. Lite Mosebacke, lite shopping, lite öl, lite drinkar och lite allt möjligt faktiskt blev det.

Lördagen var som tänkt att bli rätt lugn, skulle ju med flyget dagen efter. Men klockan hann bli lite över midnatt och jag kände att det inte var dags än helt enklet. Så jag ringde farmor (som jag skulle övernatta hos) och berättade att jag kunde bli lite sen denna natt. "Jag kommer kanske vid 2", sa jag. Ingen fara Caroline, jag är uppe och väntar på dig, ha så kul, sa farmor. Farmor är en nattuggla precis som jag nämligen. Klockan blev 2 och helt plötligt stod jag i kön in till hell's kitchen. Det blev tydligen dags för det också. Iaf, gick iaf in där och det ångrar jag verkligen inte. Hade hur kul som helst och dansade sönder mig till klockan 5. När stället stängde blev det lite för mycket minglande utanför så när jag väl kom ner till tunnelbanan så hade tunnelbanan precis gått. Fick sitta i 30min och vänta på nästa. Träffade en "kvinna" som var lika trött i fötterna som jag som satte sig bredvid mig. "Kvinnans" "kvinna" satt och surade en bit bort med skorna och peruken i handen. Jag bad "kvinnan" gå till sin "kvinna" och sluta fred. Hon gjorde som jag sa och det verkade som det slutade gott 2 bänkar bort iaf. Iaf, var väl hemma strax innan 7. Plingade lite lätt på dörrklockan och en yrvaken farmor öppnade med världens största leénde. "Heeej Caroline!! Vad kul!!...men nu måste du allt vara trött, haha". Så yrvaken, men ändå så överlycklig. Min farmor det ♥