Neeej, vad längesen det var nu! Förra veckan var det dags för mig att lära mig sticka. Att själv få ett stick är väl ingen njutbar känsla direkt. Men att sticka andra, heeelvete! Jag kan säga att svettdropparna ploppa i pannan och skakningarna svarade rejält! Sticka i fingret är lätt som en plätt. Men venprovtagning i armvecket. Hjälp, ådrorna är ju helt sega och äckliga! Mamma!

Har förresten haft en vecka i helvetet också! På måndag morgon svarade kroppen på ett obehagligt sätt, men under kvällen kom smällen. Legat i soffan ända till idag och varit helt avslagen. I går morse var jag så skör, så när en fluga kom och surrade i mitt öra bröt jag ihop totalt, jag ville inte leva längre. Tänkte att så här kan jag ju inte må, så här har jag nog inte mått på 10år minst. Jag blir aldrig sjuk och då menar jag inge killikill i halsen eller lite snuva utan något helt annat. Glodde in i min hals iaf och upptäckte att mina halsmandlar var omåttligt stora och dessutom var dom prydda av massa vita bölder. Ringde doktorn och doktorn svarade. Undersökning gjordes, "men det här är bara en vanlig virusinfektion". Jojo, ta dig någonstans!! Krävde att han skulle skrapa rester i halsen på mig för att ta riktiga prover. Och ja, hej Streptokocker! Hej flussen! Och där fick du allt smaka doktor-kunnig! Tur att man läst sånt här så man är lite kammad iaf. Fast envisheten får jag tacka min mor. Doktor tycker jag skulle ta penicillin färre dagar dock starkare doser/dag, bra där doktor! En liten stjärna i kanten fick du till iaf. Och vet ni, mår redan mycket bättre nu! Magiskt!