Jag och karln såg Lovelace igår. Otroligt gripande film och vissa stunder eller ganska ofta ville jag bara dyka in i filmen och stoppa allt. Ni vet paniken som uppstår när man verkligen inte vill att något ska hända, men det händer och man har ingen chans att stoppa skiten. Vi var helt låga båda två när filmen var slut. Många tankar som sprudlade upp! Dock väldigt sevärd och viktig film! Lite knepigt att se "Sandy" och "Seth" från OC i filmen bara. Hah, kändes ju helt fel. Var ju inte direkt rollerna som far och son denna gång utan något helt annat.